Rubinen är den allra populäraste ädelstenen av alla och har så varit i tusentals år. Det är en röd korund av ädelstenskvalite, färgen kommer av mängden järn och krome i stenen. (Alla andra färger korund av ädelstenskvalitet kallas för Safir). Rubinen kan vara allt från rosaröd till brunröd och är mycket tålig. Den har hårdhet 9 på Mohs skala. De finaste stenarna kommer från Burma. Rubinen symboliserar kärlek och passion samt främjar vänskap. Med sin briljans, hårdhet och färg är den användbar i alla sorters smycken. Med populariteten kommer, precis som för många andra stenar, lusten att skapa imitationer. Redan 1902 tillverkades en syntetisk rubinkristall av en fransman. Det finns många syntetiska rubiner på marknaden. En del så vackra att även en gemmolog kan ha svårt att se skillnad.

Rubinen är mest älskad för sin färg och inneslutningar har inte så stor betydelse som i diamanter om de inte sitter mitt på eller påverkar briljansen för mycket. Tvärtom ger inneslutningarna stenen karaktär och vissar att den är äkta. 

Namnet rubin kommer från latinets rubeus (röd) och omnämns redan i 2:a Moseboken.

En vacker rubin skall vara duvblodsröd, rent rött med en dragning av blått - det är idealet (Så är i alla fall den gängse uppfattningen, men duvblod har i verkligheten en helt annan nyans). Färgen är ofta ojämnt fördelad i stenen med ränder eller fläckar.

Inneslutningar är vanliga. De minskar inte kvaliteten om de uppträder sparsamt utan är i själva verket äkthetsbevis för naturliga rubiner i motsats till syntetiska stenar.

Stjärnstenar

En stjärnsafir eller stjärnrubin är en slipad safir (eller rubin) med rörlig, sexuddig stjärna. Den uppstår när en kristall växer ihop med andra kristaller. Stenen får på detta sätt ibland inneslutningar av mineralet rutil, som kristalliserar sig i mikroskopiskt tunna nålar. Safirens/rubinens egen kristallform - som är sexkantig - tvingar rutilnålarna att lägga sig i endera tre riktningar, varje nål ligger alltid parallellt med två av kristallens sex sidor.

Nästan alla safirer och rubiner har spår av rutil i sig, men det är bara när det finns gott om nålar som man kan slipa en stjärnsten av den. Stjärnsafirer och stjärnrubiner är ofta mjölkiga, mestadels ogenomskinliga.

Sliparen formar stenen till en kupol (cabochon). Han ser till att precis rätt punkt vänds uppåt. När kupolen är polerad och klar, reflekterar de tusentals nålarna ljuset som faller på stenen - och eftersom de alla ligger i en av tre riktningar ser vi tre glänsande linjer. Resultatet blir en sexuddig stjärna. Det förekommer även stjärnrubiner med en tolvuddig stjärna men det är ovanligt.

Det viktigaste för en stjärnrubin eller stjärnsafir är inte att färgen är vacker utan att stjärnan är tydlig och skarp. Stenen reflekterar en stjärna för varje ljuskälla som lyser på den. Om du bär den i ett rum med många lampor, eller långa lysrör, kommer stjärnan att vara suddig. Det bästa resultatet är att bära den utomhus där du bara får ljus från ett håll - solen.

Sedan ett tiotal år tillbaka utsätts ungefär 98% av alla blåa safirer för en teknik som kallas för HICAP innan de lämnas till sliparna. Tekniken går ut på att råstenarna försiktigt hettas upp och samtidigt tillförs syre. Resultatet blir att de järnatomer som finns i dem ändras en liten aning - inte mycket, men tillräckligt för att förstärka den blå färgen. Det är nästan omöjligt att idag hitta safirer som inte blivit behandlade på detta sätt. Behandlingen är så vanlig i Fjärran Östern att den inte längre betraktas som bedrägeri. HICAP är en internationellt godkänd behandling, eftersom den är både ofarlig och permanent.

Även rubiner värmebehandlas, med en liknande metod. Mera sällsynt är det att rubiner med dålig färg impregneras med rödaktig olja. Hållbarheten på dessa rubiner är inte alls bra.

Ett sätt att "förbättra" mindre bra safirer och rubiner är genom att fylla gropar och större sprickor med glas. Det betyder att stenens vikt ökar något och blir vackrare. Om inte fyllningen upptäcks så ökar vikten på stenen. Fördelen är att gropar inte kan fyllas med smuts, som tar bort dess skönhet. Denna sorts behandling skall framgå av exempelvis ett värderingsintyg som följer med stenen.

Även om smycket du bär är från sekelskiftet händer det att stenarna är imitationer. De kan t ex vara tillverkade på konstgjord väg i ett laboratorium. Första gången det hände var 1891! Genom att låta aluminiumoxid kristalliseras på samma sätt som i naturen kunde man framställa konstgjorda rubiner, safirer, och även stjärnrubiner och stjärnsafirer, med exakt samma kemiska och optiska egenskaper som en naturlig sten. Vissa inneslutningar, orenheter, förekommer däremot bara i naturliga stenar och kan inte kopieras på konstgjord väg. Med hjälp av dessa inneslutningar kan ett tränat öga se om din ädelsten är äkta eller inte.

Vissa safirer och rubiner kan, om de är stora och perfekta nog, kosta mer än en motsvarande diamant, medan det stora flertalet kostar mindre. Särskilt stora, rena rubiner med bra färg är dyra, eftersom de är så sällsynta; samma ämne som ger stenen sin fina röda färg, kromet, försvårar också kristallens tillväxt, så en rubin som är både stor och röd och ren är enormt sällsynt

Man skall emellertid hålla i minnet att diamantpriset är monopolstyrt och inte alls beroende av tillgång och efterfrågan på samma sätt som priset på andra ädelstenar.

Det pratas mycket om att man kan köpa safirer och rubiner billigt i Thailand. Det kan man, och man får precis vad man betalar för. De verkligt fina stenarna reserveras för de professionella uppköparna, övriga svårsålda uddastenar saluförs till turisterna. Ingen regel utan undantag - du kan förstås ha tur. Men ta det i så fall som en oväntad Lotto-vinst; res inte ut och kalkylera med att kunna betala resan genom att importera ädelstenar.

Du skall endast investera i rubiner om du vet vad du gör. I handeln förekommer rubiner i förseglade plastaskar. Dessa rubiner kan inte ens en gemmolog kontrollera, än mindre värdera!