Sköt om dina diamanter!

En diamant av hög kvalitet är värd att tas om hand väl och rengöras regelbundet. Smuts och fett på en diamant minskar diamantens lyster och kan hindrar diamanten från att uppnå sin maximala briljans. Det är svårt att hålla en diamant helt fri från fett och smuts som lätt fastnar på diamantens yta, men den kan lätt rengöras hemma. En populär och enkel metod för rengöring av diamanter är att använda ett milt diskmedel och ljummet vatten. Diamanten kan på så sätt rengöras från fett. För att hålla diamantsmycken i toppkondition är det bra att tänka på några fler saker utöver att rengöra dem. Exempelvis att inte bära smyckena under hårt arbete då mycket hårda slag kan skada dem. Bär heller inte dina diamantsmycken när du hanterar klorin som t.ex vid hushållsrengöring. En tredje sak som kan vara bra att tänka på är att andra diamanter kan repa din diamant. Därför är det bra att förvara flera diamantsmycken åtskilda i ett vadderat smyckeskrin.

En diamants slipning!

En diamants lyster och form påverkas mest av den enda mänskliga faktorn, slipningen. De vanligaste diamantformerna i Skandinavien är den runda
slipningen som också kallas för briljantslipning, men den kvadratiska Princess-slipningen ökar i popularitet. Slipning är inte bara en diamants form utan innefattar även vilken kvalitet slipningen har.

Ofta uppger butiker enbart diamantens färg (color) och klarhet (clarity). Det är märkligt eftersom proportionerna, symmetrin och slipkvaliten är de kvalitetsfaktorer som mest påverkar diamantens briljans och skönhet. En bra slipning utnyttjar diamantens brytningsindex och dispersion bättre än en dåligt slipad sten. Brytningsindex kan enkelt beskrivas som diamantens förmåga att fånga och återkasta ljuset på ett tilltalande sätt.
Dispersion är stenens förmåga att bryta upp det återkastade ljuset i regnbågens färger. De flesta briljantslipade diamanter har 57 fasetter, då många anser att det ger bäst lyster, men andra antal förekommer också.

Diamantproportioner
Experter har olika åsikter gällande den bästa bordsfasetten (diametern på ovansidan av stenen) och det bästa djupet. Dessa faktorer är dock inte tillräckliga för att bedöma stenens slipning. Andra faktorer som gördelns bredd, paviljongens procentdjup, kulettens storlek och symmetrin spelar stor roll vid bedömning av diamantens kvalitet. För att maximera lystern i stenen måste slipning säkerställa att ljuset reflekteras tillbaka genom diamantens ovansida (bordfasetten). Nedan kan du se effekten av olika diamantproportioner:



För grund slipning

Är slipningen för grund flyr ljuset ut genom paviljongen, eller botten, innan det kan reflekteras och diamanten ser mörk och glasaktig ut. Diamanter med dessa egenskaper kallas ”fisheye”.

För djup slipning

Är slipningen för djup bryts en del av ljuset ut genom den motsatta sidan av paviljongen och diamanten ser mörk ut i mitten. Diamanter med dessa egenskaper kallas ”nailhead”.

Ideal slipning

När en diamant är slipad med goda
proportioner reflekteras ljuset ut igen
via ovansidan på diamanten (bordsfasetten).
Ju bättre slipning desto bättre lyster och högre pris.
 

Diamanters klarhet!

En diamants klarhetsgrad fastställs vid tio gångers förstoring (med lupp) för att ange hur fri diamanten är från inneslutningar och yttre märken. Inneslutningarna består oftast av främmande kristaller, små sprickor, brott, små håligheter eller repor i stenen. Är stenen ”luppren” kan inga inneslutningar hittas vid tio gångers förstoring. I färglösa diamanter minskar stenens värde betydligt om det finns mörka inneslutningar. Med hur mycket värdet minskar beror på typ, storlek och placering av inneslutning. Inneslutningar som finns nära diamantens yta kan försvaga diamantens struktur.

Diamanters färg!



Den mest eftertraktade färgen hos en diamant är den färglösa vita på grund av dess förmåga att återkasta ljuset och skapa bästa möjliga spridning. Färgen på en diamant avgörs bäst i dagsljus eftersom inomhusbelysning ofta har ett gulaktigt sken som försvårar en färgbedömning.

Diamantens färg bedöms genom att man jämför med diamanter med en redan etablerad känd färg, så kallade "Master" stenar. Nedan återfinns de vanligast förekommande färgerna i färggradering. I Sverige använder vi en gammal skala som håller på att försvinna internationellt där färgerna klassificeras som Top Wesselton, Top Crystal osv. Internationellt använder man idag en skala som följer alfabetet där bokstaven D är den vitaste stenen.

Top Wesselton/Wesselton d.v.s. F-H är den vanligaste förekommande vithetsgraden i Sverige idag. Det finns även diamanter i färger som gul, röd, blå, grön och champagne, något som beror på små mängder föroreningar i stenen.




SVERIGE USA och EU BESKRIVNING
River (R) D E Mycket sällsynt vit, den högsta färgkvalitet som finns på diamanten
Top Wesselton(TW) FG Sällsynt vit
Wesselton (W) H Vit
Top Crystal (TCR) I Mycket lätt tonad vit
Crystal (CR) J Tonad vit
Top Cape (TCA) K L Tonad vit
Cape (CA) M N Lätt Gulaktig
Light Yellow O-R Gulaktig
Yellow S-Z Gul

Diamanter, Caratvikt!

Carat är ett mått för diamantens vikt, vilket inte ska förväxlas med karat hos guld. En carat är detsamma som 0,2 gram. Det är väldigt viktigt att inte förväxla vikten med en diamants storlek. Exempelvis kan olika slipningar förvilla ögat då två diamanter kan se lika stora ut uppifrån, men ha olika caratvikt beroende på hur stenen är slipad .Vikten är den faktor som mest påverkar diamantens pris. Två diamanter av samma caratvikt kan dock ha väldigt olika pris beroende på stenarnas kvalitet. Diamanter av hög kvalitet finns i alla storlekar från väldigt små till stora. Nedan ser du en vägledning över sambandet mellan carat och en diamants ungefärliga mått.



Det du behöver veta om diamanter!



Det sägs att de gamla grekerna trodde att diamanter var stjärnor som fallit från himlen. Idag betraktas diamanten som den mest värdefulla ädelstenen och har fått ett symbolvärde som inte helt avviker från de gamla grekernas. Dess sällsynthet gör den extra eftertraktad och dess hållbarhet gör den till ett populärt val vid symbolisering av evighet.

Diamanten är världens hårdaste ämne och har fått sitt namn från grekiskans 'adamas' som betyder just oövervinnelig. I Sancys diamantskola ger vi Dig en fördjupning i diamantens fyra huvudsakliga egenskaper som kallas för ”Diamantens 4 C”. De 4 C:na kommer från de engelska orden för slipning (cut), färg (color), klarhet (clarity) och caratvikt (carat).

Vid en kvalitetsbedömning av diamanter är det dessa 4 C som bedöms och ligger till grund för den slutgiltiga värderingen av diamanten.

Cubic Zirconia!



Cubic Zirconia har sedan 1980-talet massproducerats för smyckeindustrin av den världsberömda österrikiska kristallproducenten Swarowski & Co.    

Cubic Zirconia betraktades länge som ett substitut för diamant, men tack vare sin fantastiska lyster och färgrikedom har den vunnit stor respekt som smyckesten av de allra kunnigaste i branschen. Den sammantagna effekten av cubic zirconia är så lik diamantens att till och med en erfaren gemmolog kan ta miste utan lupp. En stor skillnad är dock vikten; Cubic Zirconia har en massa som är ungefär 75 % större än diamantens. Cubic Zirconia är också något mjukare. Cubic Zirconia kan repas av diamant, topas, rubin och safir (hårdhetsgrad 8,5-9,0). Diamanter däremot kan endast repas av diamanter (hårdhetsgrad 10).

Cubic Zirconia upptäcktes i naturen år 1937 av de två tyska mineralogerna K. Chudoba och M. von Stackelberg. Mineralstycket var zirkondioxid (ZrO2) men det var metamikt, d v s dess inre struktur hade brutits ned genom strålning från egna radioaktiva beståndsdelar. Inneslutningarna definierades av de två forskarna som den kubiska formen av zirkondioxid. Upptäckten ansågs dock vara ointressant och kristallen namngavs aldrig utan går fortfarande under den vetenskapliga beteckningen Cubic Zirconia.

Cubic Zirconia började produceras på laboratorier i forna Sovjet Unionen under 1970-talet och introducerades på världsmarknaden 1977 under handelsnamnet ”Djevalite”. Men handeln med smyckebranchen kom inte igång ordentligt förrän på 1980-talet.


Sköt om dina ädelstenar!

 Silverhänge med blå Topas: Kär-Smycken!

Sköt om dina ädelstenar

Genomskinliga ädelstenar kan rengöras med vatten, diskmedel och tandborste. Mjukare stenar, t e x turkos, bärnsten och korall, måste hanteras lika varligt som pärlor.  De bör torkas av då och då efter användning med en fuktig linnetrasa, näsduk eller något annat mjukt tyg - särskilt om du använder spray, parfym eller hudkräm. Efter rengöring kan du olja in dem med olivolja. Tag en aning olivolja på fingrarna och smörj in stenen. Torka bort eventuellt överflöd med en torr mjuk trasa.

Förvara dina ädelstenar i ett smyckeskrin eller svep in smycket i en bit mjuk bomull eller linneduk. Förvara inte stenar tillsammans med nycklar, mynt eller annat hårt material som kan repa.


Sköt om dina pärlor!

 Silverring med pärla från: http://kar-smycken.jetshopfree.se

Sköt om dina pärlor

Pärlor bör torkas av då och då efter användning med en fuktig linnetrasa, näsduk eller något annat mjukt tyg - särskilt om du använder spray, parfym eller hudkräm. Efter rengöring kan man olja in dem med olivolja. Enklast är att smörja in handflatorna med en aning olivolja. Rulla sedan pärlorna mellan händerna och torka till sist bort eventuellt överflöd med en torr mjuk trasa.

Förvara inte pärlorna tillsammans med nycklar, mynt eller annat hårt material som kan repa. Lägg dem istället i linneduk, smyckeskrin eller annat mjukt material, dock inte i bomull! Bomullen torkar ut det vatten (2%) som finns i pärlan. Tänk också på att pärlor spricker vid starka temperaturväxlingar.


Vilken färg har Topasen?



Topas
är en ädelsten som består av silikat, fluorid och aluminiumhydroxid. Den är känd sen 1538.

Ren topas är ofärgad, men som regel uppträder de färgade av metaller, varför topaser kan förekomma i alla färger, men gul och vinfärgad topas är de vanligaste.



Gul korund kallas ibland orientalisk topas. Den topas som används slipad som ädelsten är kristalliserad och helt transparent, men den som förekommer i Sverige är för matt för att kunna användas till detta ändamål.

Det finns flera teorier om namnets ursprung. Det grekiska namnet på topas, Tópazos, skulle kunna vara härlett från en tidig fyndort, ön Topasus, vilken antagits motsvara Ceylon (dagens namn Sri Lanka). Plinius den äldre sägs ha ansett att ön ligger i Röda havet, men det är osäkert osäkert om uppgiften är korrekt.

Enligt en annan teori skulle ordet kunna härledas från en grekisk författare vid namn Topázios, som skrev en systematisk avhandling om ädelstenar och mineraler 1652.

Topas har varit känd i över 2000 år men fick sitt genombrott på 1700 talet. Under empiren var den mycket populär men blev sedan utkonkurrerad av citrinen, som kallades för Gold Topas. Ren topas är ofärgad men oftast är de färgade av metaller och kommer i många färger, gult (som tillsammans med vinfärgad är den vanligaste), brunt , grönt, rosa, blå eller färglös. Topasen symboliserar kärlek och tillgivenhet och lugnar ett hett temperament. Den ska också enligt gammal tro varna för gift, förhindra plötslig död och ha en blod stillande effekt. Dessutom skyddar den dig mot fienden. Många färgade topaser på markerna kan var radioaktiva och kan var skadliga för bäraren. Topaser har en hårdhet på 8 på Mohs skala. Topaser bryts idag huvudsakligen i Brasilien, Ceylon, Burma och Sovjet. Topaser från Nordirland, Skottland och Cornwall är ljusblå. Det förekommer även Topas i Sverige men den är för matt för att användas till slipade ädelstenar.


Det finns många namn på "Topaser", t.ex. Rio Topas, Rök Topas och Spansk Topas. Dessa är inte topas utan typer av kvarts och skal beskrivas så.

Opal!

Oktober månadssten Opal

Opaler kommer nästan uteslutande från Australien. Den är unik med sitt gnistrande av regnbågens alla färger. Färgspelet i opalen kommer sig av små kulor av kristobalit på en tiotusendels millimeter i diameter. Oftast är den platt eller cobochonslipad då det inte finns någon anledning att slipa den för att få fram någon briljans. Legenden säger att långt innan vi kan minnas, i de Australiensiska Aboriginernas drömtid kom skaparen ner på en regnbåge med sitt budskap till mänskligheten om fred på jorden. Precis där skaparen satte ner foten låg en sten som började gnistra i alla regnbågens färger. Så skapades den första opalen.

Namnet opal kommer troligtvis från sanskrit "upala" som betyder värdefull sten. Opaler innehåller upp till 30 % vatten som kan försvinna med tiden ur stenen. När det är borta spricker stenen. Man kan förvara stene n i fuktig vad och smörja in den med olja eller vatten för att förhindra uttårkning. Opalen köps oftast som opaldublett eller opaltriplett. Dublett betyder att opalen har ett skyddande lager av annan sten under, det kan t.ex. vara onyx. Triplett betyder både skyddande sten och någon form av beskyddande hårt glas eller plast. För trodde man att opalen skyddade mot sjukdommar i ögonen. Bar man den som en amulett var man dessutom imun mot ögonsjukdommar och förstärkte förmågan av både ögon och själ. Opalen har många namn som döpts efter färgspektra och namn efter var den kommer ifrån. Det finns t.ex. Svart Opal, Vit Opal, Mjölk Opal, och Eld Opal. Eld Opalen, där de finaste kommer från Mexiko och dessutom är Mexikos nationalsten, kan man inte ignorera med sin fantastiska oranga lyster.

Smaragdgrön!



Smaragder är en världens mest uppskattade och högst värderade ädelstenar. Färgen är ofta gräsgrön men många andra nyanser förekommer. Gruvor finns i flera värlsdelar och de har tillmätts stor betydelse i många kulturer.

Smaragder förekommer i många nyanser av grönt och blått. Vissa nyanser kan till och med gå nära rosa, rött och orange. De flesta smaragder har vad vi kan kalla defekter i form av sprickor och udda färger. Klara stenar med en mörk men ändå kraftfull färg och är mycket dyrbara.

Smaragden är den ädelsten som är associerad till stjärntecknen oxen och kräftan. För dessa stjärntecken kan den föra tur med sig.

Gachala - En av världens största smaragder
Gachala är en världens största smaragder och är 858 karat (172 g). Den hittades 1967 i San Juan gruvan i Gachalá, Colombia. Idag finns den på Smithsonian Institution, USA.

 

 
 

Det var Harry Winston som donerade smaragden till Smithsonian Institution. Harry Winston donerade också den kända Hope diamanten till Smithsonian Institution. Denna diamant sägs vara förbannad och orsaka död och pina.

Hooker Smaragden
Denna smaragd på 75,47 carat tros en gång ha suttit på bältet buret av en turkisk sultan. Hooker Smaragden finns som det slumpar sig också på Smithsonian Institution.

 

 
 

Var rädd om din smaragd
Ämnet som bygger upp smaragden är inte särskilt omtåligt men stenarna innehålla ofta inneslutningar. Dessa kan göra att de lätt går sönder. Smaragder oljas ofta vilket påverkar hur de kan tvättas. Undvik tvättmedel och för varmt vatten.

Syntetiska smaragder
Att skilja mellan en syntetisk smaragd och en riktig är mycket svårt. Det innebär ju också att man kan spara pengar på att köpa ett smycke med syntetiska smaragder.

Smaragderna nedan är syntetiska:

 

 

Magisk betydelse
Smaragden anses vara kärlekens och förvandlingens sten. En tros föreställning är att den ökar visdom och intelligens.


Blue, blue, blue!



Var namnet safir kommer ifrån är inte klarlagt men de gamla grekerna kallade den för sappheiro.

En vacker safir skall vara blåklintsblå och sådana kommer oftast från Burma eller Indien. Idealet är en intensivt blå färg med svag anstrykning åt violett. Stenen skall också vara ren (om det inte är en stjärnsafir) och fri från störande inneslutningar. Det finns även ljusblå safirer från Ceylon, men de flesta safirer vi hittar i svenska affärer är de mindre attraktiva mörka, nästan bläcksvarta safirerna.

Korund    

Som du kanske vet, är Rubin och Safir i grund och botten samma mineral. Samma ädelsten om du så vill. Det som skiljer dem åt är färgen. Röd Korund kallas Rubin, alla andra färger kallas Safir. Safir är en ädelsten som lämpar sig till alla former av smycken. Den finns i så gott som alla färger och former.

 

Färg

Safiren finns i alla upptänkliga färger utom i rött. En röd "Safir" kallas Rubin. Den färg som de flesta tänker på som Safirfärg är rikt blått. Safirer finns i betydligt större mängd än Rubiner och högst värderad är oftast blå Safirer från Burma och Kashmir. De vackraste Kashmir-safirerna har en djup blåklintsblå färg och en enastående lyster. En annan mycket omtyckt och ovanlig Safir är den underbara rosa och samtidigt orangea Padparadschan från Sri Lanka. Det är inte ovanligt att finna Berylliumvärmda rosa Safirer under namnet Padparadscha i handeln, inte heller orangea Safirer med samma namn. Så se upp med vad du köper. Safirer kan även uppvisa flera färger i samma sten. Detta gör oftast att värdet blir mindre, men dess skönhet kan mycket väl vara i topp. Det finns även Safirer som ändrar färg i olika belysning, men dessa är mycket ovanliga. Safirer förekommer även med sk stjärneffekt.

Användning och vård

Safirer är hårda och varaktiga. De lämpar sig till alla typer av smycken och ornament. Troligen kommer metallen på ringen att slitas ner innan Safiren gör det. Ultraljud och ångrengörning skadar normalt inte Safiren, men lite milt diskmedel i vatten tillsammans med en tandborste fungerar fint. Långvarig hög värme kan förändra Safirens färg permanent.

Vanliga behandlingar

Färgen är det första och viktigaste att titta på när det gäller värderingen av en Safir, men naturligtvis måste även klarhet, storlek, slipning och proportioner vägas in. Precis som med de flesta andra ädelstenar. Fina, obehandlade Safirer är, precis som för Rubiner, mycket värdefulla och svåra att finna. De flesta Safirerna du hittar på marknaden är värmebehandlade, ibland tillsammans med Beryllium eller andra ämnen (sk diffusion), även frakturfyllning av Safirer förekommer. Dessa behandlingar syftar till att förfina eller ändra Safirens färg och klarhet. Om information om behandlingar saknas bör du utgå ifrån att Safiren minst värmebehandlats. Behandlingar som dessa gör inte ditt smycke eller din Safir mindre vacker, oftast tvärt om. Däremot är dess värde betydligt lägre än om Safiren varit lika fin och obehandlad. Värmebehandlingen av Safirer är permanent. Det är fortfarande äkta vara, men en seriös säljare bör alltid ange de behandlingar som han känner till. Diffusion är endast en ytbehandling och går inte särskilt djupt i stenen, så om en sådan sten skadas kan det mycket väl bli fula skador.

Folktro

Framför allt är det blå och ibland även vita Safirer som omnämns i litteraturen på detta ämne.
Blå Safirer associeras med andlig healing, renhet i tanke och handling. På arbetsplatsen bringar den lojalitet mellan kollegor och motverkar illojalitet och spionage. Den hjälper också till att förhindra utarmning av resurser för personlig vinning. den uppmuntrar lösningar på legala förvecklingar. Blå Safirer har länge varit känd som en kunglig guidsten och ses ofta i kungliga juveler över hela världen. Dess läkande krafter anses verka vare sig mottagaren samtycker till det eller inte. Det är därför en fin gåva till någon som brottas med känslomässiga svårigheter. Fram till diamanternas erövring av världen var det dessutom vigselstenen nr 1 och är fortfarande ett fint alternativ till diamanter.
Vita Safirer renar kroppens chakran och aura. Den används för att befrämja fred och vist ledarskap. Rättvisa utan hämnd.

Safiren är månadssten för september.


Ruby red!

Juli månadssten Rubin


Rubinen är den allra populäraste ädelstenen av alla och har så varit i tusentals år. Det är en röd korund av ädelstenskvalite, färgen kommer av mängden järn och krome i stenen. (Alla andra färger korund av ädelstenskvalitet kallas för Safir). Rubinen kan vara allt från rosaröd till brunröd och är mycket tålig. Den har hårdhet 9 Mohs skala. De finaste stenarna kommer från Burma. Rubinen symboliserar kärlek och passion samt främjar vänskap. Med sin briljans, hårdhet och färg är den användbar i alla sorters smycken. Med populariteten kommer, precis som för många andra stenar, lusten att skapa imitationer. Redan 1902 tillverkades en syntetisk rubinkristall av en fransman. Det finns många syntetiska rubiner marknaden. En del vackra att även en gemmolog kan ha svårt att se skillnad.
Rubinen är mest älskad för sin färg och inneslutningar har inte så stor betydelse som i diamanter om de inte sitter mitt på eller påverkar briljansen för mycket. Tvärtom ger inneslutningarna stenen karaktär och vissar att den är äkta. 

Namnet rubin kommer från latinets rubeus (röd) och omnämns redan i 2:a Moseboken.

En vacker rubin skall vara duvblodsröd, rent rött med en dragning av blått - det är idealet (Så är i alla fall den gängse uppfattningen, men duvblod har i verkligheten en helt annan nyans). Färgen är ofta ojämnt fördelad i stenen med ränder eller fläckar.

Inneslutningar är vanliga. De minskar inte kvaliteten om de uppträder sparsamt utan är i själva verket äkthetsbevis för naturliga rubiner i motsats till syntetiska stenar.

Stjärnstenar

En stjärnsafir eller stjärnrubin är en slipad safir (eller rubin) med rörlig, sexuddig stjärna. Den uppstår när en kristall växer ihop med andra kristaller. Stenen får på detta sätt ibland inneslutningar av mineralet rutil, som kristalliserar sig i mikroskopiskt tunna nålar. Safirens/rubinens egen kristallform - som är sexkantig - tvingar rutilnålarna att lägga sig i endera tre riktningar, varje nål ligger alltid parallellt med två av kristallens sex sidor.

Nästan alla safirer och rubiner har spår av rutil i sig, men det är bara när det finns gott om nålar som man kan slipa en stjärnsten av den. Stjärnsafirer och stjärnrubiner är ofta mjölkiga, mestadels ogenomskinliga.

Sliparen formar stenen till en kupol (cabochon). Han ser till att precis rätt punkt vänds uppåt. När kupolen är polerad och klar, reflekterar de tusentals nålarna ljuset som faller på stenen - och eftersom de alla ligger i en av tre riktningar ser vi tre glänsande linjer. Resultatet blir en sexuddig stjärna. Det förekommer även stjärnrubiner med en tolvuddig stjärna men det är ovanligt.

Det viktigaste för en stjärnrubin eller stjärnsafir är inte att färgen är vacker utan att stjärnan är tydlig och skarp. Stenen reflekterar en stjärna för varje ljuskälla som lyser på den. Om du bär den i ett rum med många lampor, eller långa lysrör, kommer stjärnan att vara suddig. Det bästa resultatet är att bära den utomhus där du bara får ljus från ett håll - solen.

Sedan ett tiotal år tillbaka utsätts ungefär 98% av alla blåa safirer för en teknik som kallas för HICAP innan de lämnas till sliparna. Tekniken går ut på att råstenarna försiktigt hettas upp och samtidigt tillförs syre. Resultatet blir att de järnatomer som finns i dem ändras en liten aning - inte mycket, men tillräckligt för att förstärka den blå färgen. Det är nästan omöjligt att idag hitta safirer som inte blivit behandlade på detta sätt. Behandlingen är så vanlig i Fjärran Östern att den inte längre betraktas som bedrägeri. HICAP är en internationellt godkänd behandling, eftersom den är både ofarlig och permanent.

Även rubiner värmebehandlas, med en liknande metod. Mera sällsynt är det att rubiner med dålig färg impregneras med rödaktig olja. Hållbarheten på dessa rubiner är inte alls bra.

Ett sätt att "förbättra" mindre bra safirer och rubiner är genom att fylla gropar och större sprickor med glas. Det betyder att stenens vikt ökar något och blir vackrare. Om inte fyllningen upptäcks så ökar vikten på stenen. Fördelen är att gropar inte kan fyllas med smuts, som tar bort dess skönhet. Denna sorts behandling skall framgå av exempelvis ett värderingsintyg som följer med stenen.

Även om smycket du bär är från sekelskiftet händer det att stenarna är imitationer. De kan t ex vara tillverkade på konstgjord väg i ett laboratorium. Första gången det hände var 1891! Genom att låta aluminiumoxid kristalliseras på samma sätt som i naturen kunde man framställa konstgjorda rubiner, safirer, och även stjärnrubiner och stjärnsafirer, med exakt samma kemiska och optiska egenskaper som en naturlig sten. Vissa inneslutningar, orenheter, förekommer däremot bara i naturliga stenar och kan inte kopieras på konstgjord väg. Med hjälp av dessa inneslutningar kan ett tränat öga se om din ädelsten är äkta eller inte.

Vissa safirer och rubiner kan, om de är stora och perfekta nog, kosta mer än en motsvarande diamant, medan det stora flertalet kostar mindre. Särskilt stora, rena rubiner med bra färg är dyra, eftersom de är så sällsynta; samma ämne som ger stenen sin fina röda färg, kromet, försvårar också kristallens tillväxt, så en rubin som är både stor och röd och ren är enormt sällsynt

Man skall emellertid hålla i minnet att diamantpriset är monopolstyrt och inte alls beroende av tillgång och efterfrågan på samma sätt som priset på andra ädelstenar.

Det pratas mycket om att man kan köpa safirer och rubiner billigt i Thailand. Det kan man, och man får precis vad man betalar för. De verkligt fina stenarna reserveras för de professionella uppköparna, övriga svårsålda uddastenar saluförs till turisterna. Ingen regel utan undantag - du kan förstås ha tur. Men ta det i så fall som en oväntad Lotto-vinst; res inte ut och kalkylera med att kunna betala resan genom att importera ädelstenar.

Du skall endast investera i rubiner om du vet vad du gör. I handeln förekommer rubiner i förseglade plastaskar. Dessa rubiner kan inte ens en gemmolog kontrollera, än mindre värdera!


Visste du det här?



Ibland uppstår det förvirring i diamantbegreppet. Man talar om rosenstenar och briljanter för att bara nämna några olika slipningar, och hur är det med carat och karat – är det månne samma sak? Låt oss reda ut begreppen!

Diamanter finns i alla regnbågens färger – från vattenklara till djupaste svart. Diamanternas tre ledord är färggradering, renhetsgradering och slipningsgradering.
Om vi börjar med färggraderingen så är den förnämsta River, kvaliteten strax under betecknas Top Wesselton, därefter Wesselton, Top Crystal, Crystal, Top Cape, Cape, Light Yellow och Yellow. Om River är vattenklar så har Yellow en tilltagande färgmättnad. Sedan finns det diamanter i så kallade fantasyfärger, det vill säga grönt, blått, rosa, kanariegult – sådana stenar betingar samlarpriser och är oerhört ovanliga, se bara på Tiffany- och Hopediamanterna.

Renhetsgraderingen betyder att en sten blir sämre om den har inneslutningar som kan bestå av mineral, sprickor eller tillväxtfenomen som påverkar renheten. Renhetsgraderingen består av en bokstavskod där IF till exempel står för Internally flawness. Detta i sin tur innebär att förstorar man stenen tio gånger och inte ser några inneslutningar så är stenen av högsta renhet. VVS betyder very very small inclusions som anger att vid tio gångers förstoring anar man inneslutningar. SI är förkortning för small inclusions som är små inneslutningar lätta att se vid tio gångers förstoring. Piqué 3 är den sämsta renhetsgraderingen för smyckediamanter som har stora eller talrika inneslutningar som förminskar briljansen.

Slutligen har diamantens slipning stor betydelse. När man bedömer en diamant tar man hänsyn till slipningsformen och symmetrin i fasetterna. Även här använder man sig av engelska termer – bäst är very good (mycket god), därefter good (god), sedan medium och sämst är poor (dålig).
Diamantens vikt mäts i carat som förkortas ct, medan guldhalt mäts i karat som är ett mått på guldets renhet och förkortas K. En diamant på en carat väger 0,2 gram. Ordet carat kommer ur italienskans carato som i sin tur kommer ur grekiskans keration – som är frukten av ett johannesbrödträd. Dessa frön användes som juvelerarvikter för ädelstenar och pärlor.


BAGUETTER OCH NAVETTER

En diamant kan se ut hur som helst. Vanligen brukar man skilja på två grupper av slipningar när det gäller diamanter – fasettslipning och blandad slipning.
Genom de många fasetterna får stenen en högre glans och oftast också ett färgspel. De flesta slipningar går tillbaka på två olika grundformer. Den ena är briljantslipningen, den andra trappslipningen. I briljantslipningen (helslipning) har överdelen minst 32 fasetter, underdelen minst 24. Briljanter är med andra ord diamanter som försetts med en speciell slipning.

En annan vanlig diamantslipning var rosenstensslipningen som karaktäriseras av en flat undersida och en fasettslipad ovansida med ett varierande antal slipade fasetter, allt från 3 till 48. Vanligtvis var stenen rund men andra former kunde förekomma. Rosenstensslipning används knappast i dag, men den var omtyckt och vanligt förekommande under femhundra år från 1400-talet och fram till 1800-talets slut.
Baguetteslipningen innebär att diamanten slipas som en lång, smal rektangel med fasetter. En navettslipning kan ibland också kallas för markisslipning och detta innebär att diamanten slipats i utdragen ellipsform med fasetter, och en pendeloqueslipning är päronformad med fasetter.
Det finns en uppsjö av olika diamantslipningar – även så kallade fantasiformer där den hjärtformade diamanten är den mest omtyckta.

Fattar du?



En diamants infattning är viktig för att ge stenen den allra bästa förutsättningen att bryta ljuset och givetvis för att hålla den på plats.

Under medeltid och renässans var den så kallade kistfattningen vanligt förekommande. Stenen var omsluten av metall på alla sidor utom på ovansidan. På 1600- och 1700-talet bottnades ofta kistinfattningen med en liten bit metallfolie som ökade stenens lyster.
Med tiden minskades metallen runt stenen, i stället för en kistfattning konstruerades en klofattning som gav diamanten möjlighet att glittra än mer. Pavéfattning innebär att man förborrat hål i metallen där små stenar sänks ned, tätt, tätt. De små spånen som bildas viks över stenarna som på så sätt hålls på plats.

En annan fattning är så kallad millegrain-fattning där stenen infattas av små, små metallkulor, grains. För några decennier sedan uppfanns en fattning för diamantringar som innebar att skenan sågades av och stenen sköts på plats i hålrummet – det säger sig självt att detta kräver en oerhörd precisionsslipning, annars går diamanten förlorad!
Under äldre tider infattades diamanterna vanligen i guld men på 1700-talet började man infatta diamanter i silver för att den vita metallen förhöjde glansen på diamanterna. Problemet var att silvret så småningom oxiderade och mörknade. Var fattningen stängd och folierad blev smycket mycket känsligt för fukt vilket innebar att även foliet kunde mörkna.

Platina är en annan vit metall som är omtyckt till smyckefattningar, känd sedan förkristen tid. Den är värd en berättelse i sig – platina förekom bland annat i flodavlagringar i Sydamerika där spanjorerna på 1500-talet irriterades av de tunga vita avlagringarna i den hetsiga jakten på guld! På 1700-talet fördes platina till Europa och omfattande analyser och studier gjordes av metallen. Först på 1800-talets slut började platina användas i större omfattning vid smycketillverkningen. Metallen var lysande vit och oxiderade inte. Carl Fabergé (1846–1920), ryska tsarers hovjuvelerare, var en av de allra första som använde sig av platina till sin förnämliga guldsmedskonst.

Vitt guld – kallas även vitguld – används också till fattningar. Det är en silvervit slitstark legering av guld och platina eller palladium som blandas med små mängder silver eller koppar. Legeringen har fördelen, liksom platina, att den inte mörknar.


En kvinnas bästa vän!



Diamanter sägs vara en flickas bästa vän, och denna sällsynta sten har använts till allt från kungakronor och magiska talismaner till glasmästarens skärkniv. Vi har drabbats av diamantfeber och ger oss ut på en kulturhistorisk vandring bland juveler som skimrar i alla regnbågens färger!

Alltsedan det antika romerska väldet har diamanterna varit flickornas, och även männens, bästa vän. Romaren Plinius d ä (23–79 e Kr) berättade att diamanterna var så åtrådda beroende på deras hårdhet, transparens och ljusbrytande förmåga. Då ska vi komma ihåg att diamanterna inte slipades på samma sätt då som i dag.
Diamanter bars också som talismaner – de ansågs skydda mot förgiftningar och sjukdom, liksom mot galenskap och dödlig fara. Tänk så praktiskt om stenen verkligen hade sådana egenskaper! Diamanten symboliserade också mod och manlighet och bars av furstar för att markera hög status.

Under medeltiden skrev biskopen av Rennes, Marbodus (d 1123), att diamanter hade magiska egenskaper genom att de tog bort alla mardrömmar och att de skyddade mot svarta pestflugor. De var också bra att bära i krig eftersom stenarna lätt kunde förgöra en fiende. Men för att få alla dessa magiska egenskaper skulle diamanten infattas i silver, monteras på guld och slutligen bäras på vänstra armen så att blodet gick mellan diamanten och hjärtat.
Den namnkunniga abbedissan Hildegard av Bingen (1098–1179) författade lärda skrifter om naturhistoria, medicin, musik och poesi. Hon hade noterat att om man höll en diamant i handen så höll den ondskan stången, men det fungerade bäst ifall man samtidigt gjorde korstecknet med andra handen. Diamanter kunde läka sår och lade man den på lögnarens tunga – ja, vips talade han enbart sanning därefter!

DU ÄR DÖDENS OM DU SVÄLJER DEN!
En annan författare, kung Alfons X av Kastilien (1221–1284) som kallades ”den vise”, skrev att om man svalde en diamant så var man dödens. Så det gällde att hålla reda på vad man hade på tungan! Och den möjligen uppdiktade reseskildraren Sir John Mandeville, nu är vi inne på 1300-talet, ansåg att en diamant kunde förbättra sexlivet om den gömdes bland klippor och fuktades av daggdroppar.
Diamanten var också kärlekens sten. Redan när Dante Alighieri skrev sin Divina Commedia 1308–21 noterade han att alla som hade råd växlade ringar i samband med äktenskapets ingående. Diamanten kom att bli trohetens sten på grund av sin extraordinära hårdhet. Ordet diamant kommer egentligen från grekiskan och betyder okuvlig. Vid ett bröllop i Pesaro i maj 1475 skrevs en tillfällighetsdikt som lyder:
Två facklor i en ring av eld
två viljor, två hjärtan, två passioner
sammanflätas vid ett bröllop med en diamant.

På 1500-talet skulle man akta sig för att stirra in i diamanterna – man kunde bli så bländad att man blev solblind. Den berömde guldsmeden Benvenuto Cellini (ca 1500–71) blev en gång felaktigt arresterad och skrev efter att han blivit frisläppt att ondskefulla vakter försökt förgifta honom med diamantpulver. Det är intressant att notera hur mycket vidskepelse som omger diamanterna!

MAGI OCH TRAGEDI
Historiska diamanter omges med magi och ibland också med tragiska levnadsöden. Den diamant vi bäst känner till är Hopediamanten som är en himmelsblå diamant på 44,52 carat. Den har en lång historia, stenen är känd i sitt nuvarande skick sedan 1830 då den inhandlades av den engelske bankiren Henry Philip Hope. Hopediamanten är ursprungligen en del av en stor blå diamant som köptes av solkungen Ludvig XIV och som hamnade i den kungliga skattkammaren där den stals 1791 mitt under brinnande revolution.

Någon gång mellan 1792 och 1812 slipades Solkungens diamant om och fick ungefär det utseende som Hopediamanten har i dag. Ibland kallas den för förbannelsens diamant – men i själva verket är alla hårresande historier om ond bråd död kopplade till stenen bara uppdiktade. Den fanns i familjen Hopes ägo fram till 1906.
1911 såldes den av det pariska juvelhuset Cartier till Washingtons Posts ägare, Edward McLean, vars hustru bar den som en talisman – Hope betyder ju hopp! Mrs McLean erbjöd den som lösesumma för flygaren Charles A Lindberghs kidnappade son 1932, men trots det så släpptes gossen aldrig. 1947 dog mrs McLean av hög ålder varvid stenen köptes av den legendariske diamanthandlaren Harry Winston i New York som i sin tur skänkte den till Smithsonian Institution i Washington 1958. Där har den befunnit sig sedan dess och har beundrats av miljontals människor.

LEGENDEN KOH-I-NOOR
En annan legendarisk diamant är Koh-i-noor, 108,93 carat. Namnet betyder ljusets berg på persiska. Koh-i-noor omnämns första gången 1304, och 1739 förvärvas den av den persiske shahen. Efter flera legendariska ägare kom den i brittiska Ostindiska kompaniets ägo som 1850 skänkte den till drottning Viktoria av Storbritannien och Irland. På uppdrag av hennes make prins Albert slipades den om. Drottningen bar aldrig stenen i sin kröningskrona – hon använde The Imperial State Crown, den kejserliga kronan, eftersom hon också var kejsarinna av Indien.
Enligt legenden får stenen bara bäras av drottningar men inte av regerande drottningar. När Elizabeth, nuvarande regentens mor, blev drottning monterades den in i hennes kröningskrona. Där sitter den fortfarande och väntar på att bli använd av en engelsk monarks hustru. Dock har man diskuterat att Koh-i-noor kanske skulle sändas tillbaka hem till Indien. Vem vet – det kanske blir den ljusbrytande diamantens framtid!

En av världens mest spektakulära gröna diamanter är Dresden, 41 carat, som även kallas Dresden Grünen efter sin otroliga äppelgröna färg. Den finns i Grüne Gewölbe, Gröna valvet, i Dresden. Den hittades i Indien, men dess tidigaste historia känner man inte till. På 1740-talet tillhörde stenen sonen till August den starke av Sachsen, Fredrik August II, som monterade den i ett axelsmycke. Samtliga diamanter i Dresden konfiskerades av ryssarna men 1958 kom de tillbaka till Dresden.

AFRIKAS STJÄRNA
Cullinan I är den hittills största diamanten som hittats, den väger 530,22 carat. Den och 104 andra diamanter har slipats ur en enda med obegripligt stor vikt på hela 3 106 carat hittad 1905 i Pretoria, Sydafrika. Först såldes Cullinan I till regeringen i Transvaal, som i sin tur gav den i gåva till Edvard VII 1907. Stenen har fått sitt namn efter Sir Thomas Cullinan som var direktör för det gruvbolag som fann diamanten. Cullinan I, som är världens största slipade diamant, kallas också Afrikas stjärna och kan beskådas i Towern i London där den sitter infattad i regentens spira.

Tiffany är en magnifik lysande kanariegul diamant på 128,51 carat som ägs av juvelhuset med samma namn i New York. Diamanten brukar vara utställd i en skottsäker monter i deras glittrande butik på Fifth Avenue – en riktig sevärdhet! Det är den största kända gula diamanten i världen. Även den är hittad i Sydafrika, år 1877 eller möjligen 1878. Redan 1879 köpte Tiffany & Co stenen. Många köpare har försökt få diamanten med sig hem men svaret har hela tiden varit nej. I dag har den blivit Tiffanys maskot och lånas ogärna ut ens till de mest grandiosa internationella juvelutställningar. Numera är den försedd med en lustig fattning – på diamantens ovansida sitter en vimsig liten pippi täckt med vita och gula diamanter formgiven av den franska smyckekonstnären Jean Schlumberger (1907–87).


EVIG KÄRLEK
Diamanten symboliserar evig kärlek, vilket innebär att de flesta kvinnor önskar sig en diamantring i förlovnings- eller bröllopsgåva. Förr var det vanligare med släta förlovningsringar, nu säljs det ett mycket stort antal så kallade alliansringar där ett flertal diamanter infattats. Har man varit gifta i hela sextio år så firar man diamantbröllop, det är inte så många förunnat! Och varje månad har försetts med en så kallad månadssten. Den som är född i april är lyckligt lottad – den månaden har tillägnats diamanten. Diamonds are for ever heter det ju i filmen – och visst är det sant!


Onyx!


Onyxen är en mycket fin och jämn svart sten som ibland kan ha stråk
av vitt i sig. Stenen är ett mineral som kallas kalcedon vilket är ett sorts
kvarts. Onyxen används ofta till caméer och som effektförstärkande svart
bakgrund till mer färgstarka ädelstenar. Ordet onyx kommer från grekiskan
och betyder nagel.
Hjälper oss att handla balanserar och objektivt. Den inspirerar oss andligt att kunna se i större perspektiv vid obalanser i relationer. Hjälper oss att släppa taget för stenen skyddar mot negativ yttre påverkan. Hjälper till att avsluta karmiska uppslitande processer vi går igenom.


Tigeröga!

Tigeröga är ett mineral som tillhör gruppen kvartser.  Ämnet Limonit gör att tigerögat får en gul färg. Stenen är mycket vacker och används som smyckessten. Är även vanlig inom stenhealing då oftast i trumlad form. Fyndorter finns bland annat i Västaustralien, Burma och Indien.
En typ av kvarts med fiberstruktur som ger stenen dess karakteris­tiska utseende när den slipas.En sten som är för pengar och lycka. Skapar mod, säkerhet och skyddar mot alla faror.
Ger skarpsinne, överblick och klara tankar.
Den får fram sanningen och hjälper dig se och förstå egna fel.

   http://kar-smycken.jetshopfree.se


Vad är?

Tibetsilver?

Tibetsilver är en benämning för dekorativa smyckesdelar i silverfärgad metall. Tibetsilver innehåller inget silver.



Tibetan silver
används främst i smycken komponenter, och liknar tenn - En legering av koppar och ibland tenn eller nickel, med en liten andel av rent Silver. Dess övergripande utseende är som äldre silver, men det kan poleras upp för att glänsa. Nickelhalten är numera mindre eller frånvarande på grund av allergi mot denna metall.

Tibet silver brukade ha en högre silverhalten för ett decennium eller två sedan, upp till 30% eller högre, men billigare reproduktioner från Fjärran Östern fabriker har kommit. Den äkta varan kan man i praktiken endast få från metall-och silversmeder på plats, varav några fortfarande klarar av att producera verk från sin långa tradition av guld-och silversmide i detta land.
För närvarande, smycken, pärlor och gjutgods som beskrivs som "tibetanska Silver" tenderar att ha en bas av järn , putsade med tenn och silver plating. Beroende på källa, kan dessa antingen vara tjock och stabil, eller lockande men lätt gå sönder på grund av en lös, skör inre gjutning. De senare produkter lämpar sig endast för små gjutgods upp till ca 12mm, eller övergående "mode" smycken med en kort livslängd.

KOM IHÅG TÄVLINGEN!


Tidigare inlägg
RSS 2.0
Kär-Smycken webbshop

Kärvegård Konsult och Allservice AB

Fotograf Nathalie Kärvegård