Fattar du?



En diamants infattning är viktig för att ge stenen den allra bästa förutsättningen att bryta ljuset och givetvis för att hålla den på plats.

Under medeltid och renässans var den så kallade kistfattningen vanligt förekommande. Stenen var omsluten av metall på alla sidor utom på ovansidan. På 1600- och 1700-talet bottnades ofta kistinfattningen med en liten bit metallfolie som ökade stenens lyster.
Med tiden minskades metallen runt stenen, i stället för en kistfattning konstruerades en klofattning som gav diamanten möjlighet att glittra än mer. Pavéfattning innebär att man förborrat hål i metallen där små stenar sänks ned, tätt, tätt. De små spånen som bildas viks över stenarna som på så sätt hålls på plats.

En annan fattning är så kallad millegrain-fattning där stenen infattas av små, små metallkulor, grains. För några decennier sedan uppfanns en fattning för diamantringar som innebar att skenan sågades av och stenen sköts på plats i hålrummet – det säger sig självt att detta kräver en oerhörd precisionsslipning, annars går diamanten förlorad!
Under äldre tider infattades diamanterna vanligen i guld men på 1700-talet började man infatta diamanter i silver för att den vita metallen förhöjde glansen på diamanterna. Problemet var att silvret så småningom oxiderade och mörknade. Var fattningen stängd och folierad blev smycket mycket känsligt för fukt vilket innebar att även foliet kunde mörkna.

Platina är en annan vit metall som är omtyckt till smyckefattningar, känd sedan förkristen tid. Den är värd en berättelse i sig – platina förekom bland annat i flodavlagringar i Sydamerika där spanjorerna på 1500-talet irriterades av de tunga vita avlagringarna i den hetsiga jakten på guld! På 1700-talet fördes platina till Europa och omfattande analyser och studier gjordes av metallen. Först på 1800-talets slut började platina användas i större omfattning vid smycketillverkningen. Metallen var lysande vit och oxiderade inte. Carl Fabergé (1846–1920), ryska tsarers hovjuvelerare, var en av de allra första som använde sig av platina till sin förnämliga guldsmedskonst.

Vitt guld – kallas även vitguld – används också till fattningar. Det är en silvervit slitstark legering av guld och platina eller palladium som blandas med små mängder silver eller koppar. Legeringen har fördelen, liksom platina, att den inte mörknar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kär-Smycken webbshop

Kärvegård Konsult och Allservice AB

Fotograf Nathalie Kärvegård